Mickey-Mania

Jag har gått minst 1 mil varje dag de senaste 5 dagarna, mat hinner jag inte med och är inte hungrig. Sover bara några timmar varje natt, vill inte, hinner inte sova, så mycket att hinna med, allt är roligt, eller jag gör bara 'roliga' saker....strålande humör, trots överhängande hjärt/lung-röntgen nästa vecka, ingen medicin utöver xanor/sobril/imovan och bricanyl/pulmicort för andningen ...men sjuk, jag? Nej, jag vägrar, och nej, jag har ingen som kan säga till mig att åka till akuten, alla är på semester, och nej, ingen familj i närheten som kan köra mig till akuten.

Mina vänner är bara glada att 'jag mår så bra' och vill göra massa saker helt plötsligt, trots allt jag sagt om bipolär sjukdom är det aldrig någon som förstår när det väl smäller, för än det är för sent. Ju mer jag svävar i väg, ju bättre blir jag på att luras och manipulera de som känner mig bäst, jag lyckas alltid övertyga dem om att jag faktiskt mår jättebra, och att det är helt normalt.

Ingen vill ändå tro att man är sjuk, lättare att spela med, låta mig vara. Främlingar har ingen chans, jag har viftat bort biståndshandläggare, boendestödet och Affektivas sköterska senast igår. Själv tycker jag att det är underbart, livet och allt, inte fan åker jag till psykakuten och försöker övertyga nån sur vikarie att jag är sjuk, jag ser bättre ut än någonsin, supersocial, sprudlande, inte tror de på att det är något fel med mig ändå, och hellre galenskap och sol, himmel, bad än psykakutens fönster som inte går att öppna, och inget att göra förutom att tänka på att man är knäpp i skallen? Mediciner som gör mig tung, trött, tom? Nej, jag klarar det inte, aldrig, never, det går inte.

Kan jag inte bara få må bra? Är inte hela sommar Sverige och alla människor maniska just nu? Jag tror helt enkelt att jag kanske faktiskt bara mår bra, för jag har fått lite mer självinsikt, acceptans och solen skiner...

Denna sommar har jag dock sett till att jag har vissa säkerhetssystem, är ju redan luspank utan kreditkort, så jag kan inte ställa till det så mkt för mig, bara slita ut mig och hunden, stackarn, jag måste försöka varva ner, jag har inte ens velat eller 'behövt' ta Xanor de senaste dagarna, jag mår ju så bra, vanligtvis vill jag alltid ha mer ångestdämpande än vad jag 'får'.

Näe, jag vet inte, och nu skiter jag i dessa tankar.
Måste bara komma i håg att betala räkningarna, måste, måste.