To be or not to be

Medicinfri 2 veckor och mår bättre än på väldigt många år. Jag orkar inte med medicinerna/biverkningarna/tvivlen mer. Vad är fysisk sjukdom? Vad är ångest? Medicinen gör mig bara temporärt bättre, eller mycket sämre....Jag mår heller aldrig riktigt bra, trots medicinerna, 'bra' perioder, men det är alltid något som är fel. När jag mår som bäst är jag manisk och omedicinerad, jag vet faktiskt inte om livet är värt att leva ibland. All denna plåga! Men korta stunder av total eufori och då lever jag så intensivt att det är som att vara en gud. förmodar att detta är vad det är att vara bipolär. Jag vet varken ut eller in längre, skjuter upp och skjuter upp, då kommer ångesten, ja den är alltid där. Vet bara att utan mediciner får jag uppleva hur det är att leva, vara vid liv, njuta, hög på mig själv, livet, människor, tankarna, idéerna....Näe jag vet inte, men det när fan inte lätt att leva med den här sjukdomen. Jag har innerst inne hela tiden sen jag fick mina diagnoser någon stans långt inne i mig haft en liten tanke på att jag nog inte är bipolär, jag känner mig som om jag lurar någon, alla.Jag är bara annorlunda. Jaghar inte adhd. Jag är bara jag. En jävlig jobbig Miss Dopamin, det ärjag. Men nu inser jag att jag är så bipolär man kan bli. Och, jo adhd har jag också.och ju mer jag inser att det är sant, så tvivlar jag på att mediciner, diagnoser och allt som följer är lösningen.Ttrodde aldrig att jag skulle säga det, pillerknarkare som man är.